Nedladdning av musik.

Min musik samling är ganska omfattande och jag har inget stort behov av att fylla på den men ibland så hör jag en låt på radion som inte blivit helt sönderspelad (så som dom spelat sönder alla låtar av James Blunt så mycket att jag mår illa när jag hör honom och har börjat utveckla någon sorts hat mot honom).

Nå iallafall, jag är säker på att ni alla ändå har hört den där låten som har lånat lite av titelmelodin till snobbar som jobbar fast med en fransk text. Låten heter iallafall "Enfants Du Monde" av en artist som heter Laam (?). Jag bestämde mig för att ladda ner den från CDON. Tyvärr så fanns den bara i WMA med någon form av DRM. Dessutom så hade människorna på CDON klantat till det och döpt om filändelsen från WMA till MP3. Så när jag skulle spela upp den första gången och då hämta hem licensfilen så konstaterade bara Windows media player att filen är licensskyddad och gjorde inte ett förbannade dugg för att hämta hem någon licens. Nåväl efter ett antal svordomar och okvädingsord om CDON så insåg jag problemet och döpte om filen. Voila, låten funkar. Hur många hade gjort det?

Vidare, så har jag flera datorer hemma. Jag har tidigare laddat ner DRM-skyddade WMA-filer från CDON till min andra dator. Problemet är att efter ett tag så blir filerna utspridda på olika platser och datorer och man bestämmer sig för att samla alla på ett ställe på en dator. Ponera att jag kopierar över alla till min bärbara dator och sedan tar med mig den på resan för att kunna lyssna på min musik. Kommer min musik att fungera att lyssnas på? Nej, det är på intet sätt säkert. Flera av mina låtar vägrade att spelas upp innan jag laddat ner en ny licensfil (vilket känns konstigt eftersom man enligt CDON bara får ladda ner den en gång). Så jag måste alltså ha internetuppkoppling överallt som jag vill spela min musik. Irriterande.


MEN, detta visar bara en gång för alla att DRM är av ondo och skall på alla sätt bekämpas. Jag uppmanar till bojkott av DRM-skyddade filer. Jag tänker inte lägga en spänn till på sådana.

Mild panik + sommarpraktik

Det verkar som om Jessica kommer att få det där jobbet i Linköping så det är bäst att ställa in sig på en flytt. Ett visst mått av panik har infunnit sig men det kommer nog att ordna sig.

Nåväl jag har iallafall försökt förbereda mig lite genom att söka sommarpraktik på Saab i Linköping.

Samhälle: Säsongsjobb

DN skriver idag om ett lagförslag som ska minska antalet anställningsformer. Bland annat så ska säsongsjobben försvinna. Tesen är att tryggheten för anställda ökas när man slipper hanka sig fram med tillfälliga arbeten. Vad jag inte föstår är hur det ska blir bättre bara för att möjligheten för arbetsgivare att anställa fler under högsäsong ökar? Visst, förmodligen kommer inhyrningen från bemanningsföratag öka men samtidigt så tror jag att detta bara bäddar för svartarbete och arbetskraft från andra länder.

Dessutom så ser jag minskade möjlighter för studenter att få arbeta på sommaren. Men då kanske möjligheterna för studenterna att få socialbidrag ökar (fast det är klart, komunerna verkar ju ha den inställningen att sudiemedlen ska räcka även under sommaren).

Böcker: Tom Egeland: Cirkelns Ände

Denna bok har kallats för den Norska Da Vinci koden, och det med all rätt. Fast där Dan Brown driver handlingen framåt med en cliffhanger i slutet på varje kapitel så lindar Tom Egeland upp en mysterieväv i ett ganska makligt tempo. Innehållet och huvudhandlingen i böckerna har mycket gemensamt och om jag ska jämföra så är Brown mer spännande och Egeland roligare. Egeland har också ett språk och en dialog som gör det till en fröjd att läsa.

Men bortsett från att Egeland och Brown har haft samma källor som bas så finns den en del märkliga likheter mellan böckerna och om det inte vore så att Egeland skrev sin bok före Brown så skulle nog han anklagas för plagiat.

Nåväl, mycket läsvärd får den i alla fall i betyg.

Film: Rosa Pantern

Jessica och jag var och såg den nya Rosa Pantern filmen igår. Jag är lite splittrad angående den. Å ena sidan så lever den upp till förväntningarna av att vara en film med mycket situationskomik. Tidvis så var filmen mycket rolig och jag skrattade gott åt alla dumheter och billiga poänger. Men å andra sidan så tycker jag att det verkar som om filmindustrin har fått slut på bra idéer och istället spottar ut remakes. Kanske kan det vara så att en remake garanterar att en viss publik kommer att infinna sig och att rättigheterna till gamla slagdängor är så billiga man då kan räkna hem filmen. Fast det är klart genom att man ser en remake så vet man ju vad man kommer att få och kan uppskatta filmen för vad den är.

Vad som stör mig lite med just Rosa Pantern är att den inte ens försöker passa in med dom gamla filmerna. Vad menar jag med det? Jo, att den ska föreställa utspela sig före de andra filmerna men samtidigt utspela sig i nutid med allt vad bilar, mobiler och Internet heter. Dessutom så fattar jag inte vad det är med Clouseau och hans dialekt? I de andra filmerna så är väl det roliga att han är fransman och inte kan prata engelska ordentligt? Den nya filmen ska utspela sig i Frankrike och då borde dom väl rimligen tala franska? Men med filmens logik så talar Clouseau förstås franska (fast engelska för att annars skulle vi inte förstå) fast med fransk brytning? Vidare så låter man Clouseau driva med en ryss för hans brytning (vilket jag antar ska bli kul eftersom Clouseau själv har sådan brytning), men vad som är så kul med att Clouseau inte kan tala franska bättre än ryssen förstår jag inte. Nå alla fall, filmen är fylld med sådana märkliga konstruktioner och man ska nog inte hänga upp sig på dom utan bara skratta med.

Castingen kan man inte klagar på. Steve Martin klarar av att axla Sellers mantel och Jean Reno är lysande i en mer lågmäld roll än man är van vid. Kevin Kline är kanske lite blek som Dreyfus och Beyoncé känns som om hon är där för att göra reklam och för att vi ska köpa hennes låtar som ringsignal. Reklam är annars något som filmen fullständigt flödar över med.

Så är det värt att se filmen undrar ni nu? Ja, givetvis. Om man kan stå ut med reklamen och att manusförfattarna inte fattade skämten i de tidigare filmerna. Denna film är ren och skär situationskomik och tidvis riktigt rolig.

Böcker: Michael Connelly: "The Lincoln Lawyer"

Connelly gör det igen. Efter att ha försett oss med kvalitets romaner i crime-segmentet i många år så fortsätter han att vara innovativ och hittar nya vinklingar. I "the lincoln lawyer" har han bytt ut den sedvanliga privatdetektiven/polisen mot en cynisk försvarsadvokat som sköter det mesta av sin verksamhet från baksätet på sin Lincon. Jag vill ogärna avslöja för mycket av bokens handling men givetvis så blir man överaskad när bokens handling tar oväntade vändningar. Denna bok klassar in som åtminstonde top3 av årets böcker. Mycket läsvärd.


"There is no client as scary as an innocent man"

Böcker: S.R. Donaldsson: "The Runes of the Earth"

Donaldsson är en av de författare som hör till dom som jag började läsa på orginalspråk (läs engelska). Den första serien om Thomas Covenant lånade jag på bibloteket i början av högstadiet och tyckte att den var ganska bra och jag ville gärna läsa fortsättningen. Men denna var inte utgiven på svenska och den engelska utgåvan fanns inte på bibloteket. Således var jag tvungen att köpa den på engelska (I bokhandeln som då låg överst i bohagshuset-PUB). Denna bok bar jag med mig på många engalskalektioner på högsatadiet och det tog tämligen lång tid innan jag läst ut den

Det säger nästa sig själv att en uppföljare inte är riktigt lika bra som orginalet, så även denna gång. Den andra serien om Thomas Covenant är inte riktigt lika bra som den första (vilket inses om man betänkter att jag läst om den första serien säkert 10 gånger medan jag bara läst den andra serien två gånger).

Nå iallafall, efter att ha läst den andra serien på engelska var det inga problem att fortsätta att läsa andra böcker på engelska. Om man ska nämna andra böcker av Donaldsson så tycker jag nog att serien om Mordant och speglarna hör till Donaldssons bästa. Men i och med sf-serien "The GAP ..." så tappar han sin inovationsförmåga och blir jobbigare och jobbigare att läsa. Faktum är att jag inte läst klart den serien just för att den inte riktigt lockar mig (och då har den ändå en hel del kul sf-koncept).

Förmodligen så är det inte bara jag som tröttnat på Donaldsson och det är det som fått honom att åter ta upp spåret med Thomas Covenant, tyvärr. "The Runes of the Earth" är förbannat (ursäkta kraftutrycket) tråkig. Det är inte ofta som jag slutar läsa en bok innan den är slut (iofs händer det att jag snabbläser om det blir för träligt) men i detta fallet så började det kännas som en pina att läsa. Jag kände helt enkelt inget för huvudpersonerna och bryr mig verkligen inte ett dugg om vad som kommer att hända dom. Så efter ca två tredjedelar av boken gav jag upp. Jag kan bara anta att i slutet av boken så uppstår Thomas Covenant själv ifrån de döda och allt blir frid och fröjd (nåja).

Jaja, om ni nu bestämmer er att läsa denna så glöm inte bort att jag varnade er.

Reflektioner om mina "samlade tankar"

Faktum är att om man ska döma av antalet inlägg på bloggen de senaste tre månaderna så är det rätt så tomt i huvudet på mig. Vad är det frågan om? Har jag slutat blogga? Nja, inte riktigt men jag har varenda gång jag velat skriva något funderat på om det verkligen är någon mening med inläggen och valt att låta bli.

Nu ska det dock bli lite ändring. Räkna med fler inlägg framöver.

En annan sak man kan se i statistiken över mina inlägg så verkar det som att kulturrecensioner av olika slag är lejonparten. Nu tycker jag inte att det är något fel med det utan kommer nog att fortsätta så. Dock skulle det nog vara kul om man kunde få till något system för att kategorisera inläggen.