StarWars: Revenge of the Sith.

Jahopp, då har jag varit och sett EpisodeIII. Och mina känslor är lite delade. Å ena sidan så är det ju en efterlängtad film som förklarar en del saker som man har undrat över och får en att vilja se om de gamla filmerna. Å andra sidan så är den fylld av dialog som försöker få Shakespear dignitet men som inte riktigt övertygar år 2005. Problemet är att filmen känns som en två timmar lång actionsekvens och det faktum att man mer eller mindre vet hur den ska sluta gör att slutet blir lite av ett antiklimax. Fast å andra sidan så vet jag inte om det hade gått att göra bättre just för att man vet hur det ska sluta. Enligt uppgift så lär Christopher Lee ha sagt om filmens handling "What can I tell you, everybody dies and the kid turns to Vader". Vad man kan konstatera är iallafall att all lågstadiehumor a'la JarJar lyser med sin frånvaro, lyckligtvis.