Denna bok har kallats för den Norska Da Vinci koden, och det med all rätt. Fast där Dan Brown driver handlingen framåt med en cliffhanger i slutet på varje kapitel så lindar Tom Egeland upp en mysterieväv i ett ganska makligt tempo. Innehållet och huvudhandlingen i böckerna har mycket gemensamt och om jag ska jämföra så är Brown mer spännande och Egeland roligare. Egeland har också ett språk och en dialog som gör det till en fröjd att läsa.
Men bortsett från att Egeland och Brown har haft samma källor som bas så finns den en del märkliga likheter mellan böckerna och om det inte vore så att Egeland skrev sin bok före Brown så skulle nog han anklagas för plagiat.
1 kommentar:
jag tycker att boken var skit bra
Skicka en kommentar