Film: Rosa Pantern

Jessica och jag var och såg den nya Rosa Pantern filmen igår. Jag är lite splittrad angående den. Å ena sidan så lever den upp till förväntningarna av att vara en film med mycket situationskomik. Tidvis så var filmen mycket rolig och jag skrattade gott åt alla dumheter och billiga poänger. Men å andra sidan så tycker jag att det verkar som om filmindustrin har fått slut på bra idéer och istället spottar ut remakes. Kanske kan det vara så att en remake garanterar att en viss publik kommer att infinna sig och att rättigheterna till gamla slagdängor är så billiga man då kan räkna hem filmen. Fast det är klart genom att man ser en remake så vet man ju vad man kommer att få och kan uppskatta filmen för vad den är.

Vad som stör mig lite med just Rosa Pantern är att den inte ens försöker passa in med dom gamla filmerna. Vad menar jag med det? Jo, att den ska föreställa utspela sig före de andra filmerna men samtidigt utspela sig i nutid med allt vad bilar, mobiler och Internet heter. Dessutom så fattar jag inte vad det är med Clouseau och hans dialekt? I de andra filmerna så är väl det roliga att han är fransman och inte kan prata engelska ordentligt? Den nya filmen ska utspela sig i Frankrike och då borde dom väl rimligen tala franska? Men med filmens logik så talar Clouseau förstås franska (fast engelska för att annars skulle vi inte förstå) fast med fransk brytning? Vidare så låter man Clouseau driva med en ryss för hans brytning (vilket jag antar ska bli kul eftersom Clouseau själv har sådan brytning), men vad som är så kul med att Clouseau inte kan tala franska bättre än ryssen förstår jag inte. Nå alla fall, filmen är fylld med sådana märkliga konstruktioner och man ska nog inte hänga upp sig på dom utan bara skratta med.

Castingen kan man inte klagar på. Steve Martin klarar av att axla Sellers mantel och Jean Reno är lysande i en mer lågmäld roll än man är van vid. Kevin Kline är kanske lite blek som Dreyfus och Beyoncé känns som om hon är där för att göra reklam och för att vi ska köpa hennes låtar som ringsignal. Reklam är annars något som filmen fullständigt flödar över med.

Så är det värt att se filmen undrar ni nu? Ja, givetvis. Om man kan stå ut med reklamen och att manusförfattarna inte fattade skämten i de tidigare filmerna. Denna film är ren och skär situationskomik och tidvis riktigt rolig.